Handuppfödning av djurungar

Handuppfödning av vilda djurungar är en utmanande uppgift som bara bör ske om det är absolut nödvändigt, vi människor kan aldrig göra det lika bra som djurens egna föräldrar. Innan du börjar ber vi dig läsa de föregående faktasidorna där mycket viktig information står som även rör djurungar. Börja med att ta reda på om djurungen verkligen är moderlös, läs mer här. Om den är det och behöver handuppfödas bör den inledningsvis få den behandling som vi skriver om i Första hjälpen (klicka på länken), som handlar om hur viktigt det är att djuret först av allt får värme och vila. Där berättar vi även om vätska och energi, samt att djuret bör undersökas om det t.ex. har några skador eller sår. Hur dessa kan behandlas kan du läsa om i Sjukvård (klicka på länken) Där kan du även läsa om hygien och rengöring, som är extra viktigt när man jobbar med djurungar.

Viktigt! Man bör vara medveten om att handuppfödning av djurungar är en tidskrävande uppgift som bygger mycket på nogrannhet, engagemang och tålamod. Maten/Mjölkersättningen, mängden och matningsmetoden, men även vilan mellan matningarna och hygienen är avgörande för att ungen ska kunna tillgodogöra sig maten och växa som den ska. Uppstår magproblem eller att ungen inte får i sig tillräckligt, förlorar den både näringen och vätskan. Och bildas det bakterier så angriper dessa snabbt en svag individ, något som tyvärr händer lätt och som ofta leder till att ungen dör! Därför rekomenderar vi starkt att du läser igenom faktasidorna noga och försöker följa de råd vi ger, det kan rädda liv!

OBS! GE ALDRIG ETT DJUR VANLIG MJÖLK! DET ÄR LIVSFARLIGT !

Checklista

• Fågelungen har fått värme och vilat sig i en bur/låda
• Den har fått lite vätska och energi
• Du har undersökt den och tittat så att den inte är skadad
• Den är nu lugn och du kan hantera den utan att den blir stressad

Nu finns det ytterliggare något du bör veta, problemet med prägling ...

Prägling

Syftet med handuppfödningen är att kunna släppa tillbaka djurungarna till ett liv i frihet, där de kan klara sig på egen hand. För att det ska lyckas, måste djuren identifiera sig med sin egen art och sin naturliga omgivning. Om de under uppväxten präglas på människor eller vänjer sig vid husdjur kan det ställa till stora problem när de släpps. Kråkfåglar, änder och däggdjur är ”lättpräglade” djur, men alla djur är i själva verket mottagliga för prägling i mer eller mindre utsträckning. Präglade djur söker upp människor, tigger mat, rotar i soptunnor m.m. Något som tyvärr ofta leder till att viltvårdaren uppmanas att skjuta djuret. Ett annat problem är att djuret ibland inte blir accepterat av andra av sin art p.g.a. sitt avvikande beteende och kan då blir dödad av dem.

För att undvika prägling bör du inte handskas med ungen mer än du behöver, bara vid t.ex. matning, rengöring etc. Och inte heller låta djuren träffa andra människor eller husdjur.

                       OBS! Läs detta om ni är en barnfamilj ...                      Även om barn ofta mår bra av att få komma nära vilda djur, så är det tyvärr inte ömsesidigt. Vilda djur som blir hanterade av barn brukar i 9 fall av 10 dö.

Handuppfödningens 2 delar

Handuppfödning av fåglar kan delas in i två delar:

STEG 1: Intensivvårdsperioden - då djuret är helt beroende av sina ”föräldrar” och måste handmatas.

STEG 2: Avvänjningsperioden - då riktig föda börjar introduceras, de lär sig flyga, bada, sköta sin egen hygien och förbereds för frisläppning.