Förord av Hans-Ove Larsson

 Östersjön är ett innanhav med bräckt vatten. Det innebär en salthalt som är betydligt lägre än i det salta Västerhavet, och samtidigt en högre salthalt än i sjöar och vattendrag. Det innebär även att de organismer som finns i Östersjön lever ’på marginalen’ av sina anpassningsförmå-gor, eftersom merparten av de stationära djur- och växtarterna i Östersjön kommer antingen från sötvattensmiljön, eller från havsmiljön och således inte har en optimal miljö i det bräckta vattnet. Även små förändringar i Östersjöns bräckliga system får stora konsekvenser för de djur och växter som lever där. Större, långsiktiga förändringar eller drastiska, temporära sådana kan liknas vid katastrofer för organismerna och hela ekosystemet.

Östersjön är vidare rastområde för en mängd flyttande sjöfåglar och den alltmer ökande frekvensen av utsläpp av olika slag – främst kanske oljespill – får väldiga konsekvenser för de fåglar (och andra djur så klart) som drabbas av oljespill och motsvarande miljöfarliga utsläpp. Påverkan är oftast lokal, men likafullt kan det drabba hela populationer, eller t.o.m. arter, som t.ex. har särskilda rastområden vid kusterna och sjöstränderna, och nyttjar deras resurser som en vital del av sin ’livscykel’. En massdöd bland en sällsynt eller hotad art kan i värsta fall vara förödande för artens fortsatta överlevnad.

Det som gäller för Östersjön kan givetvis sägas gälla för alla kustområden i vårt avlånga land – dvs både sydkusten och västkusten – men även de stora sjöarna, där liknande utsläpp kan åstadkoma minst lika stor påverkan och där faunan är lika känslig för miljöskadliga ämnen.

Det är därför mycket välkommet att ett ’redskap’ i form av en handbok för vad vi kan och får göra, och hur vi kan agera vid ett katastrofscenario. Handboken är framtagen av Djurens ö genom ett bidrag från Preem och ger både praktiska råd för hur man kan/bör gå till väga vid en olycka med oljespill och oljeskadade fåglar framför allt, och en del bakgrundskunskap om de inblandade ’offren’, dvs främst fåglar och då främst de som är mest drabbade av oljespill i vattnet.

Handboken kan användas av både myndigheter (på kommunal- och länstyrelsenivå) och ideella organisationer eller engagerade privatpersoner som har vederbörliga tillstånd för att idka verksamhet med vård och rehabilitering av skadade djur.

Den ger en god grund för framtagande av en handlingsplan/beredskapsplan i händelse av ett oljeutsläpp och det är precis vad som behövs för att snabbt och strukturerat kunna agera när t.ex. en kustkommun drabbas av oljeutsläpp.

Det är min förhoppning att handboken ska kunna vara till stor hjälp för de ’aktörer’ som är berörda och att man tar till vara de erfarenheter som delges i handboken. För djuren som drabbas kan det betyda skillnaden mellan liv och död/lidande att det finns en beredskap och en organisation som kan hantera den uppkomna situationen vid kommande utsläpp.  

En av författarna, Lili Päivärinta, här tillsamman med Hans-Ove Larson, avd.chef för Zoologiska avd. på Skansen. Bilden är tagen vid en filmexpedition i Afrika.