Hygien och säkerhet

När man jobbar med vilda djur (viltrehabilitering) är det viktigt att man är medveten om att det finns sjukdomar som kan spridas från djur till människa, men också mellan djur. För att förebygga att smittor sprids kan man på olika sätt skydda sig själv och djuren. Att hålla rent och därigenom minska smittrisken är en av de viktigaste faktorerna för att uppnå en bra arbetsmiljö.

Förhindrande av sjukdomsöverföring

De allmänna sätten av överföring är:

• Sjukdomar som överförs från ett värddjur till ett annat via direktkontakt, ex. bett.
• Indirekt överföring som involverar en eller flera mellanliggande värdar (vektorer) såsom ex. bytesdjur.
• Indirekt överföring av smitta kan också spridas av kläder, redskap, matskålar, burar m.m.

Sjukdomsorganismer tränger in i kroppen på något/några av följande sätt:

• Via inhalation
• Via näringstillförsel
• Genom inokulering (djurbett, spruta, insektsbett, eller direktkontakt vid ett öppet sår)
• Via genitalt område vid parning eller förorenade instrument
• Transplacentalt (från modern – endast däggdjur)
• Via navel eller äggula (från modern)

Viltrehabiliterarens grundläggande försvar mot sjukdomar som sprids mellan djur och människa bygger på en hög standard av personlig hygien. Och den grundläggande kontrollen av sjukdomar som sprids mellan djur är att nyinkomna djur hålls i karantän första dagarna, samt i den individuella buren.

Standarder för att förebygga sjukdomsöverföring

Kontroll av sjukdomar överförbara från djur till människa s.k. zoonoser:

• Kläderna ska vara rena och bytas om nödvändigt.
• Skor och stövlar ska hållas rena från smuts och skräp från burarna.
• Engångshandskar  ska användas vid rengöring av burar men också vid undersökning av djur.
• Virkon är ett antibakteriellt rengöringsmedel som finns att köpa på apotek och som kan användas vid rengöring av burar men också till undersökningsbord m.m. 
• Toalettanordningar ska vara utrustade med handfat samt tvål och rena handdukar.
• Förtäring av mat och dryck ska ske i ett anvisat utrymme avskilt från djur och avfallsmaterial.
• Rökning skall ske separat från mat/dryck-utrymmet, och även från djur och avfallsmaterial.
• Den ansvarige viltrehabiliteraren bör ge grundläggande information om zoonoser till volontärer.
• Det är viktigt att man är vaccinerad mot stelkramp.
• Kvinnor som är gravida bör vara extra försiktiga.
• Använd en separat kyl/frys för djurmat.
• Blanda inte mat till människor med djurens mat.
• Det bör också vara separata frysar för kadaver och obduktions-exemplar. Mat får inte förvaras på dessa platser.

Kontroll av sjukdomar som överförs från djur till djur:

• Burar som är lätta att göra rent är det bästa. Gärna i icke-poröst material såsom: rostfritt stål, glasfiber eller plast bör användas som bur eller matskål.
• Djurburar/inhägnader ska hållas sanitära genom grundlig och rutinmässig rengöring. (Undvik träburar. Kartonger bör brännas efter användning)
• Däggdjursburar måste dagligen rengöras (flera gånger dagligen om nödvändigt) från urin och avföring, för att förebygga bl.a. parasiter, flugor och odör.
• Fågel-, reptil- och amfibiska burar brukar som regel inte behöva rengöras lika ofta. (Detta gäller då inte sjöfåglar såsom ex. vis; svan, änder, måsfåglar.) Rovfåglar och sångfåglar är ofta väldigt stressade när de är inne för rehabilitering och därför ska man försöka att störa dem så lite som möjligt.
• Rengöring ska ske efter behov men enligt schema.

Att arbeta med vilda djur

Det som bör ha högsta prioritet vid en räddningsinsats är säkerheten. Människors säkerhet går före djurens.

När man jobbar med vilda djur ska man vara medveten om att de inte är vana att bli hanterade av oss människor. De ser oss som hot och så fort du tar i dem ser de dig förmodligen mer eller mindre som en fiende. Därför är deras naturliga reaktion ett aggresivt försvarsbeteende, genom snabba rörelser och försök till att rivas och bitas.

Varning! Näbbar, klor, vingar m.m. är potentiella ”vapen” som kan orsaka skador och sår. Håll alltid bort vassa näbbar från ansiktet! Alla sår och skador bör behandlas omedelbart för att undvika infektioner.

Risker inom arbetet med en oljekatastrof innefattar bl.a:

• att man blir nedkyld eller överhettad
• fallskador; sår, brott, hjärnskakning, (oljeskador)
• skador från djuren; bett, skrapsår, sticksår
• zoonoser
• ryggskador vid ex. tunga lyft
• andningsproblem vid kraftiga oljeångor
• risker att hamna i vattnet
• allergiska problem
• stress och trötthet
• solsting

Aspergillos

I samband med hanteringen av oljeskadade sjöfåglar är det viktigt att sörja för god ventilation i vårdrummet för att undvika Aspergillos, en andningssjukdom som orsakas av mögelsvampen Aspergillus fumigatus, och som framför allt oljeskadade fåglar är mottagliga för. Bl.a. dykänder har väldigt känsliga lungor och luftsäckar. 

Symtom: Smittade djur låter höra en starkt pumpande andhämtning. De är matta, törstiga och aptitlösa. Ibland kan underliga ormande huvudrörelser ses.

Smittspridning: Smittan finns i miljön - djuren smittar alltså inte varandra. Mögelsporer kan finnas i smutsig halm, foder eller i golvströet.

Undvik därför att använda hö och halm, använd tidningar, handdukar eller spån. När det gäller ex. svanar i större mängder så kan man bli ”tvungen” att ta till hö och halm för att undvika liggskador. Se då till att det inte blir för blött, utan byts ut ofta och rengör noggrant.

Åtgärder: Drabbade djur kan i extrema fall räddas genom en avancerad behandling, men i regel så är det tyvärr avlivning som blir den enda lösningen. Oftast är det redan för sent att göra något när symtomen visar sig. (På viltsjukhus i England behandlas oljeskadade sjöfåglar rutinmässigt mot svampsjukdomar – om liknande möjligheter finns här så är det en veterinärfråga.) Åtgärderna är främst förebyggande; Smittkällan undanröjs och förvaringsmöjligheterna av foder, halm och strö säkras.

Det går inte heller att helt undgå odör/djurdofter men med en god ventilation så minimeras lukterna. Observera att god ventilation inte är korsdrag!

Säkerhetsutrustning

Det är viktigt att alla inblandade har på sig rätt säkerhetsutrustning eftersom det är ohälsosamt och farligt att arbeta med olja och andra petroleumprodukter.

• De som arbetar på fältet bör använda samma typ av kläder som oljesanerarna, d.v.s. ogenomträngliga/vattentäta overaller, byxor, jackor som skyddar mot oljan, robusta gummistövlar, tåliga gummihandskar ex. nitrilhandskar. Ev. munskydd vid höga halter av ångor, ögonskydd vid hantering av fåglar med vass näbb.
• I båtar bör flytvästar och helst överlevnadsdräkter vara standard.
• Även de som jobbar med inkommande, oljeskadade djur bör ha samma typ av kläder, kanske i något lättare material då man jobbar inomhus och ev. latexhandskar som alternativ till nitril.
• De som tvättar djuren kan ha enklare regnställ och ex. latexhandskar. Skyddsglasögon för de som tvättar fåglar med vass näbb.

Det är viktigt att klä sig väl när det är kallt ute, men även ”klokt” eftersom man stundtals rör sig mycket och lätt blir varm.

Zoonoser

Zoonoser som viltrehabiliterare framför allt kommer i kontakt med i samband med oljeskadade fåglar är:

Salmonella är bakterier som infekterar vid kontakt med smittbärande eller sjuka djur.

Symtom hos människa: akuta buksmärtor, diarré, illamående och feber, många gånger lindriga symtom. Inkubationstid 6 – 72 timmar. Kontakta läkare för behandling.

Papegojsjuka (kallas även Ornithos eller Psittacos) är en sjukdom som orsakas av en bakterie – Chlamydia psittaci. Förekomsten har i allmänhet förknippats med tama papegojor men förekommer också hos flera vilda fågelarter. I en del havsfågelkolonier av stormfåglar verkar sjukdomen förekomma permanent. Man vet att även duvor kan bära smittan.

Sjukdomar hos människor förekommer, men är sällsynta och yttrar sig då som en allmäninfektion med lunginflammation och hög feber. Vid misstanke om papegojsjuka så behöver man uppsöka läkare för antibiotikabehandling.

Alla frågor gällande fågelinfluensan hänvisar vi till Jordbruksverket www.sjv.se

Hälsovårdsansvar

• Allt organiskt avfall ska samlas i sopsäckar eller liknande som försluts och förvaras på ett säkert ställe, (ex. vis ett soprum där inte människor eller djur kan komma i kontakt med det,) tills det körs till sopstation. Utgången medicin kan lämnas till apotek och ska inte slängas i toaletten eller naturen.
• Husdjur ska inte blandas med de vilda djuren.
• Den personliga hygienen är viktig för att inte sprida sjukdomar till ex.vis tamdjur/husdjur eller människor. Tvätta händerna noggrant innan och efter kontakt med djuren