Vi behöver hjälp

Inskrivning

När djuren har anlänt till en fast vårdlokal måste varje individ skrivas in/journalföras, ID-märkas och undersökas för att man ska kunna dela in dem i olika kategorier, eller prioriteringar.

OBS! Om djuren inte har fått förstahjälpenbehandlingen på fältet så ger man dem inledningsvis den, så snart som möjligt!

Identifiering

Vid ankomst till rehabiliteringsanläggningen måste fåglarna artbestämmas. I Artlistan, beskrivs de vanligast förekommande arterna längs våra kuster. När det förekommer mycket olja i fjäderdräkten kan det vara svårt att artbestämma. Sök då hjälp av fågelkunniga människor, som ex. Ornitologer.

Journalföring och ID-märkning

Varje fågel ska journalföras individuellt vid ankomst(se appendix 1 för journal), och märkas med t.ex. en plastring som fästs runt fågelns ben. Plastringar för höns brukar fungera bra, och kan införskaffas på t.ex. Högberga AB: www.hogbergaab.se

Journalför:

  • Datum och ankomsttid
  • Art
  • Ringnummer och på vilket ben ringen sitter

Lägg journalen i en plastficka och försök samla respektive journaler i anknytning till respektive fåglar. Journalen skall fyllas i rutinmässigt under hela arbetet, fram tills dess att fågeln frisläppts eller avlivats.

Vätskeersättning

Vätskan är livsviktig för kroppen. Kroppen består till ca 70 % av vätska, varav 2/3 delar finns i cellerna. Kroppen förlorar ständigt vätska, och måste därför hela tiden ersätta den genom dryck och mat, så att vätskebalansen alltid är konstant. Men trots att kroppen består av 70 % vätska, så räcker det med en vätskebrist på 10 - 15 % för att det ska vara livshotande. Därför måste kroppen ständigt se till att den får i sig det dagliga intaget, (50 ml/kg/dygn)

Tecken på uttorkning:

Alla oljeskadade djur måste få vätskeersättning, oavsett om det finns tecken på uttorkning eller ej. På en fågel kan man titta på tecken såsom;

  • insjunkna ögon, apati, torra slemhinnor, fötter mörkare än normalt, fötter och benhuden skrynklig/rynkig, samt att bröstkorgsbenet känns vasst och tunt och att den verkar väldigt medtagen.

Metod och mängd

Vätskebristen, är den mängd vätska som ligger under kroppens normala vätskemängd. Men om ett djur som lider av vätskebrist inte själv kan tillgodose sig med vätska, måste du ersätta både vätskebristen, och det dagliga intaget!

Det dagliga intaget hos både däggdjur och fåglar är ca:

  • 50 ml/kg kroppsvikt/dygn   (5 ml/100 g/dygn)
  • D.v.s. 5% av kroppsvikten!

Ett medtaget eller skadat djur har ibland inte styrkan eller möjligheten att själv äta och dricka, och behöver därför hjälp genom sondning, eller genom att vätska sprutas in under huden.

När det gäller fåglar så är sondning den enklaste och mest effektiva metoden. (Sondspruta och annat medicinskt material kan erhållas via din veterinär) Man kan även lägga vätskan under huden, s.k. subkutant.

IRF - International rehydration fluid, används framgångsrikt av viltrehabiliterare världen över. Receptet är enkelt:

  • 1 liter vatten
  • 1 dryg matsked (18 ml) socker, helst druvsocker* alt. honung
  • 1 dryg tesked (6 ml) salt

 Kokas upp under omrörning, låt sedan svalna till ca 40 °C för fåglar.

(*Druvsockret/glukosen ger den snabba energin som kroppen kan behöva, framför allt i början.)

Mängd

För att räkna ut hur mycket vätska du ska ge, bör du räkna på den vikt djuret normalt skulle ha, om den inte vore uttorkad. Det är givetvis svårt att veta, men du kan ta för vana att lägga på lite, i förhållande till djurets storlek. D.v.s. om en fågel väger 285 g = räkna på 300g.

Man bör utgå ifrån att alla oljeskadade fåglar är mer eller mindre uttorkade, och en enkel tummregel är att de behöver ca 10% av kroppsvikten/dag, under de första dagarna, fram tills dess att de själva kan tillgodogöra sig vätska genom föda och dricksvatten. I exemplet ovan skulle fågeln alltså behöva ca 30ml/dag. (För att räkna om det i vätskemängd, så ska du räkna gram som ml)

Fördela vätskan i mindre doser, flera ggr/dygn. Om fågeln är mycket uttorkad, är det viktigt att du får i den lite mer under de första timmarna. Ge flera mindre doser.

OBS! En fågel får max sondas med 25 ml/gången, annars riskerar man cirkulationsproblem. Om den får vätska subkutant (under huden) så får man inte ge mer än 10ml/kg åt gången!

I exemplet ovan kan du ersätta med ca 30 ml dag 1 och 2, och därefter dra ner på mängden, i förhållande till att du ser tecken på att fågeln återfår sin normala vätskebalans. Fortsätt vätska tills du är säker på att fågeln själv får i sig vätska på egen hand via vattenskål och mat.

OBS! Små andungar måste vätskas väldigt försiktigt. Med hjälp av en pipett/liten spruta, kan man droppa några droppar i taget. Se till att det hamnar i matstrupen och inte luftstrupen. Ge 3 droppar - se att den sväljer. Vänta 15 min. Ge 3 till o.s.v.

Metod (bör instrueras av någon med tidigare erfarenhet)

När det gäller fåglar är det viktigt att tänka på att inte spruta in lösningen direkt i munnen. Då riskerar fågeln att få ner vätskan i lungorna och kvävas! Metoden vi rekommenderar för fåglar är sondning med hjälp av sondslang. En sond är en slang som sitter på en spruta, och som förs ner i magsäcken. Det gäller att stoppa ner sonden i matstrupen och inte i luftstrupen. (Se illustration) I tungans bakkant (närmast svalget) finns en liten öppning. Det är luftstrupen. Du kan se hur den öppnar sig när fågeln andas. Den stora öppningen/svalget bakom luftstrupen är matstrupen. Oftast är det lättare att få ner slangen om den förs ner längs ena sidan. När man sondar en fågel är det bra om man är två. En som håller i  fågeln, och en som står/sitter mitt emot och öppnar näbben samt för in sonden och sondar försiktigt!

OBS! Vätskan måste vara uppvärmd till fågelns normala kroppstemperatur; ca 40 °C

Läs mer om sondning här - klicka på länken!

Undersökning

När fågeln återhämtat sig efter förstahjälpenbehandlingen och en stunds vila, bör den undersökas av en veterinär eller erfaren viltrehabiliterare som kan avgöra djurets tillstånd och besluta om den fortsatta behandlingen. Det man främst bör titta på är allmäntillståndet och graden av oljeskada.

Vad gäller allmäntillståndet kan man titta på;

  • Att kroppsvikten är normal (inom ca 10% av normal.) Känner man att bröstbenet är skarpt är det ett tydligt tecken på att fågeln är undernärd och förmodligen uttorkad.
  • Att temperaturen är normal (ca 40°C)
  • Att slemmhinnorna är ljust rosa och inte bleka, vilket kan vara tecken på chock eller inre blödning.
  • Om det finns yttre skador, svullna leder eller tecken på inre skador eller sjukdomar
  • Att djuret beter sig "normalt" för sin art, under rådande omständigheter. Självklart är djuret utsatt för stress, men frågan är om det kan fortsätta behandlingen utan att försättas i chock. Djur som är extra stressade bör hållas på en lugn plats tills de lugnat sig och "accepterar" att bli hanterade.

Vad gäller graden av oljeskada har vi i oljejournalen (klicka på länken) delat in den i;

  • Lätt (upp till ca 25%)
  • Medium (ca 50 %)
  • Svår (över 75%)

Undersökningen journalförs allt eftersom. Behandlingen av ev. skador får utformas av veterinären och inledas tillsammans med stabiliseringen.

Blodprov

I England, U.S.A. och andra länder där arbetet med oljeskadade fåglar kommit långt, tar man blodprov på alla djur för att avgöra deras tillstånd. Proverna visar PCV (packed cell volume) och TPP (total plasma protein). TTP är normalt 30 – 50g/l, och ingen fågel kan tvättas som har under 20g/l. Vad gäller PCV bör man stabilisera fågeln så att den ligger inom 90 % normal, och ingen får tvättas som ligger under 25 %.

Aspergillos

I Hälsa & Säkerhet berättar vi om sjukdomen Aspergillos som lätt kan drabba oljeskadade sjöfåglar, fr.a. de med känsliga andningsorgan, som dykänder, lommar m.m. I bl.a. England behandlar man alla oljeskadade fåglar mot Aspergillos i förebyggande syfte. Rådfråga er veterinär om möjligheten (Obs, i England ger man dessa fåglar dubbel dos!)

Förtvätt

När det gäller graden av oljeskada, så kan man i fall där djuren lider av stora mängder olja genomföra en kort ”förtvätt” för att få bort det värsta. Om det görs innan den genomgått stabiliseringen är risken stor att den dör under tvätten, så man bör överväga det noga och i första hand utsätta ”starka” djur för det.