Målet och förutsättningarna

Målet – att rädda oljeskadade fåglar och djur från att dö av olja och sedan åter släppa dem fria, kan bara uppnås om förutsättningarna finns. En räddningsinsats för oljeskadade djur är beroende av flera faktorer:

• Att det finns en strukturerad plan för insatserna
• Att det finns ekonomiska resurser som kan täcka alla utgifter
• Att det finns människor med kunskap och tillstånd för omhändertagande av vilda djur
• Att det finns en öppenhet och samarbetsvilja mellan de involverade, gällande alla, från engagerade volontärer till ansvariga myndigheter
• Att alla involverade tar hänsyn till säkerheten
• Att samtliga i första hand använder sig av de internationellt beprövade och etablerade arbetsmetoderna som bl.a. omnämns i detta kompendium
• Att räddningsarbetet påbörjas omgående, helst inom 24 timmar
• Att det finns frivillig/avlönad arbetskraft
• Att det finns tillträde till lokaler, material, fordon etc., helst inom 24 – 48 timmar
• Att det finns ett nära samarbete med veterinär/er
• Att man på ett ansvarsfullt sätt förvaltar de tillgångar som finns, såväl ekonomiska som praktiska
• Att all information kontinuerligt samlas och dataförs, så att alla involverade lättare får tillgång till informationen, samt att den slutligen sammanställs och utvärderas så att den kan ligga till grund för förbättringar
• Att det finns förenade krafter som jobbar för att minska riskerna för oljeutsläpp och att hotade biotoper skyddas

Ju större oljeutsläpp, desto större krav ställs det på förutsättningarna. Att ta emot upp till 10 fåglar kan många gånger enskilda viltrehabiliterare göra på egen hand, men när det rör sig om 100 eller 1 000 så krävs en helt annan organisation och uppställning. Nu kan man ju inte förutspå var och när en stor katastrof ska ske, men bättre förberedelse leder alltid till bättre resultat.

Eftersom förutsättningarna, aktörerna och omständigheterna skiljer sig mycket från plats till plats, är det därför inte möjligt att presentera en beredskapsplan eller ett ”facit” som enkelt kan kopieras och sättas i verket. Vi kommer därför här bara ge förslag på hur en organiserad beredskapsplan kan se ut, och ge tips om vad man bör tänka på när man utformar den.

Som vi nämnt i vem bär ansvaret, kommer olika aktörer som ex. kustbevakningen eller kommunen vara engagerade i själva saneringsarbetet. Dessa insatser finansieras av statliga eller kommunala medel, och i många länder runt om i världen ingår även djurräddningsarbetet i den övergripande organisationen, och finansieras därigenom. Så är normalt inte situationen i Sverige, där djurräddningsinsatserna i regel organiseras, utförs och finansieras av ideella organisationer som är verksamma i området.

De lokala djurorganisationerna, i det här fallet viltrehabiliterare, varierar kraftigt i antal från kommun till kommun, vilket påverkar möjligheterna att organisera och agera i samband med ett oljeutsläpp. På vissa platser är det enskilda personer som bedriver en viltrehabiliteringsverksamhet, och som bara har plats för ett 10-tal fåglar. På andra platser kan det röra sig om en större grupp aktiva medlemmar, som tillsammans kanske kan ta emot och behandlar upp till ett par hundra djur.

Rent praktiskt kan man även titta på behovens relation till åtgärderna på följande sett:

Behov 1:

• Oljeskadade djur behöver professionell hjälp så snart som möjligt.

Åtgärd:

• Upprätta insamlingsteam och påbörja insamlandet av oljedrabbade individer.
• Minimera tiden mellan infångandet på stranden och ankomsten till 1:a hjälpen/vårdstationen genom att ha regelbundna transporter så ofta som möjligt
• Transportera inte alltför många djur per resa, och försök få bra rutiner på inskrivning/journalföring vid ankomst.

Behov 2:

• Att djuren så snart som möjligt får tillgång till 1:a hjälpen, och därefter får vila och befinna sig i lugn och ro.

Åtgärd:

• Erbjud djuren 1:hjälpen (Värme/Vätska/Aktivt kol/Lätt rengöring etc.)
• Se till att ha tillräckligt med plats för inkommande djur, i samma takt som de kommer in. Inom de första dagarna/veckan kan det komma in mycket djur, så planering och förberedelse är A – O.
• När djuren börjat stabilisera sig bör de delas in i prioriteringsgrupper, där arbetet i första hand läggs på de som har bäst chans att överleva.

Behov 3:

• Tvätta inga djur innan de är stabila, oavsett påtryckningar!

Åtgärd:

• Ofta förekommer en press från allmänhet, media eller politiker som vill se att djuren tvättas. Förklara anledningen, och bistå gärna med så mycket information som möjligt. Djur som tvättas innan de är stabila kan lätt dö.

Behov 4:

• Innan man påbörjar tvättarbetet måste eftervården vara väl förberedd, samt måste det skapas ett flöde i processen.

Åtgärd:

• Det är viktigt att man inte bara koncentrerar sig på tvättandet, utan att åtgärder längre fram i ledet förberetts. Det dagliga antalet tvättade djur måste stå i proportion till möjligheten för eftervård i form av plats för rena djur, värmelampor, mat etc.
• Det är också viktigt att det uppstår ett flöde i arbetsprocessen. Så fort man påbörjat tvätten kan man inte avbryta mitt i. Ett tvättat djur måste tvättas klart och direkt efter det få tillgång till en torr, varm och ren plats. Försök därför upprätta arbetsrutiner som gör detta möjligt.

Behov 5:

• Så snart djuren återhämtat sig från rehabiliteringen, fjäderdräkten/pälsen är fullt återställd och djuret är starkt, bör det ut så snart som möjligt.

Åtgärd:

• Även om det är viktigt att djuren är helt återställda, vilket kan avgöras genom en frisläppningsutvärdering, så är det viktigt att vilda djur inte hålls fångna för länge. Det leder ofta till nya skador, stress eller andra negativa påverkningar. Därför bör de släppas så snart möjlighet finns.
• Ett problem kan vara att platsen/miljön de var infångade på fortfarande är oljedrabbat. Försök hitta närliggande biologiskt lämpliga områden, dock så  långt bort att djuren inte omedelbart återvänder till den förorenade platsen, samt försök påskynda saneringsarbetet på platsen.
• Frisläppta djur kan även ge bättre plats åt de patienter som blir kvar en längre tid för rehabilitering p.g.a. ex. skador. Detta ökar chanserna att rädda även dem.

Om man vill följa upp insattserna kan man ex. vis ringmärka fåglarna innan de släpps. Kontakta Ringmärkningscentralen/Naturhistoriska Riksmuseet, www.nrm.se/rc/ eller SOF (Sveriges Ornitologiska Förening), www.sofnet.org för mer information.

Plan 1, 2 och 3

Förutom att förutsättningarna varierar från plats till plats, skiljer sig även omfattningen på oljeutsläppen. Ett oljeutsläpp kan innefatta allt från 10 fåglar till 10 000 fåglar, vilket innebär att det kommer vara svårt att göra en beredskapsplan som kan hantera alla typer av omfattning. Förslagsvis kan man utarbeta tre olika beredskapsplaner, beroende på förutsättningarna och omfattningen.

Plan 1: En lokal beredskap

För situationer som kan hanteras enbart med hjälp av de lokala aktörerna. Här avgör de lokala förutsättningarna var gränsen går, ex. den lokala djurorganisationen kan ta emot och hantera upp till max 50 fåglar.

Även om organisationens struktur ser likadan ut som i plan 2 och 3, så finns i detta exempel ett tak på 50 fåglar. I en annan kommun kanske den lokala djurorganisationen tillsammans med hjälp från kommunen  kan ta emot 100, medan i en tredje bara 10 st.

Plan 2: En nationell beredskap

När omfattningen är större än vad de lokala aktörerna kan hantera, kallas hjälp in från andra djurorganisationer/viltrehabiliterare från kringliggande kommuner eller runt om i landet. Denna plan innefattar då kanske att kommunen ställer upp med lokaler, material, finansiering etc. Med gemensamma krafter kan då ex. upp till 300 – 500 fåglar omhändertas. Återigen kommer siffran variera från plats till plats, beroende på förutsättningarna.

Plan 3: En internationell beredskap

När omfattningen är så stor att den överstiger plan 2´s kapacitet, och det krävs att man kallar in internationell hjälp. I samband med en så stor katastrof är vår rekommendation att söka hjälp av en större erfaren organisation, som ex. RSPCA (Royal Society for the Prevention of Cruelty to Animals, U.K.) och IFAW-IBRRC (International Fund for Animal Welfare-International Bird Rescue and Research Center, U.S.A), och låta deras organisation ta över ledarskapet. Eftersom organisationer som dessa har så pass mycket mer erfarenhet av stora oljekatastrofer finns det ingen anledning att försöka få dem att anpassa sig efter en beredskapsplan som utarbetats på lokal nivå.