Vi behöver hjälp

Sjukdomar hos vilda djur

Vi rekomenderar starkt att uppsöka en veterinär i alla fall där det finns misstanke om att djuret är sjukt. För att behandla sjukdomar behövs mediciner, och många gånger måste man först ta prover för att kunna se vad det är för sjukdom. Sjukdomar kan också smitta andra, både djur och i vissa fall människor, så det finns många orsaker att vända sig till en veterinär. Man behöver dock inte vara överdrivet rädd för att djur ska smitta människor, det är ovanligt. En återkommande fråga vi får från upphittare är om djuret kan smitta husdjuren, barnen eller de själva. (Ibland måste ju upphittaren ha djuret en eller fler dagar innan hjälp kan fås.) Risken är som sagt liten, vi har själva jobbat med viltrehabilitering i drygt tio år och har aldrig hitintills drabbats av någon åkomma/sjukdom. Vid misstanke om att du fått in ett sjukt djur så ska du skydda dig själv och de andra djuren. Djuret måste isoleras och förvaras i s.k. ”karantän”. När du hanterar djuret ska du ha handskar och tänka på att tvätta dig ordentligt, innan och efter. Rengör alltid buren samt andra saker som det sjuka djuret kommit i kontakt med, använd gärna desinfektionsmedel, ex Virkon som finns att köpa receptfritt på apotek.

Nedan följer några av de sjukdomar som kan förekomma hos vilda djur. Vi har försökt beskriva symtom så man kan titta på när det finns misstanke om en sjukdom, och i några fall även enklare beskrivningar vad du kan göra själv för att förhindra att situationen blir värre. Vi har också längre ner beskrivit några förekomannde problem som kan uppfattas som symtom på sjukdomar, som t.ex. kråkfåglar med vita fjädrar eller missväxter och näringsbrister hos djur.

Allmänna symtom på sjukdomar kan vara att djuret:

  • är apatisk
  • inte har någon aptit
  • har rinnande ögon/nos
  • har diarré eller feber
  • har dålig/sjuklig lukt från avföringen
  • har onormala rörelser eller oförmåga att röra sig
  • eller om pälsen eller fjädrarna är i dåligt skick

Bakterie- och virusinfektioner

Salmonella

Salmonella är bakterier som sprids vid kontakt med smittbärande eller sjuka djur. Drabbar oftast sparv- och finkfåglar. Symtom hos djuret är uppburrad fjäderdräkt, frän/besk illaluktand diarré och nedsatt allmäntillstånd. Dessa fåglar brukar man finna på marken nedanför fågelmatbordet. Salmonella kan behandlas med antibiotika (som t.ex. Baytril) - kontakta veterinär! Sjukdomen kan även i sällsynta fall smitta mäniskor. Symtomen är då akuta buksmärtor, diarré, illamående och feber, många gånger lindriga symtom. Inkubationstid 6 – 72 timmar.

Fåglar och antibiotika

Eftersom fåglar har snabbare ämnesomsättning, behöver de i regel högre dos av antibiotika än det som står (som oftast rör däggdjur) Ofta 2 ggr/dag istället för en. Tala med din veterinär om detta innan hon/han skriver ut medicinen!

Att förebygga smittspridning ...

Salmonellainfektionen sker nästan alltid via munnen från dålig mat eller dricksvatten. Ett typiskt symtom på dessa bakterier hos fåglar är lös avföring som smutsar ned fjäderdräkten kring analöppningen och är ljus till färgen. På grund av feber är andningen snabb, fågeln är onormalt törstig men har dålig aptit. Sjuka fåglar är burrigare än friska fåglar och darrar mera än vanligt. Fåglar som varit sjuka länge har en tilltufsad fjäderdräkt. Finkfåglar kan ha svårigheter att svälja. I slutskedet är fåglarna kraftlösa och långsamma och kan verka tama. För att säkert avgöra om dödsorsaken är salmonella krävs laboratorieundersökning. Man bör komma ihåg smittorisken då fåglarnas utfodring arrangeras. I stället för öppna fågelbräden är det bättre att använda matningsautomater, så att smittobärarna inte kommer åt att förorena maten genom att trampa på den eller lämna sin avföring där. Eftersom det faller mat till marken är det nödvändigt att flytta på utfodringsapparaten då och då, så att fåglarna inte plockar i sig mat från marken alltför länge på samma ställe.

Påträffas en död fågel som man misstänker bär på Salmonella bör smittan ”förgöras”. Sätt en plastpåse på handen och ta med den skyddade handen i fågeln och vänd plastpåsen över fågeln. (Plastpåse är dock inte lämpligt för en fågel som skall skickas för undersökning eller till museet.) Salmonellabakterierna tål inte värme, 10–15 minuter i +56 graders värme räcker för att förgöra dem. Kyla tål de däremot utmärkt väl. Om sjuka eller döda fåglar har observerats är det skäl att rengöra och desinficera ev. fågelbräde och förstöra matresterna. Efter rengöringen skall handskarna och händerna tvättas omsorgsfullt för att undvika smitta. Det kan dock vara svårt att bli av med sjukdomen, då den sprids också av bakteriebärande symptomfria fåglar som rör sig mellan olika utfodringsplatser i trakten.

Fågelkoppor

Avipoxviruset orsakar sjukdomen fågelkoppor som förekommer i flera olika former. Den allmännaste formen angriper huden. Fågeln får vårtliknande knölar, främst på kroppsdelar som saknar fjädrar. I fjäderdräkten kan de se ut som stora, kala och blodiga bölder. En annan form orsakar förändringar som påminner om difteri i slemhinnorna, främst i mun och svalg och det leder till sväljningssvårigheter. En tredje form åstadkommer blodförgiftning som vanligen tar död på fågeln inom några dagar. De olika formerna av sjukdomen kan förekomma hos samma fågel. Denna virussjukdom förekommer hos många olika fågelarter, men fr.a. hos småfåglar, duvor och rovfåglar. Den går inte (vad vi vet) att behandla. Alla fåglar dör inte nödvändigtvis, och en sjuk individ kan hållas vid liv i fångenskap om den får tillgång till bra föda. Men även om individen verkar må bra ska man ha i minnet att den kan smitta vidare, och bör därför inte frisläppas. Så detta är givetvis ett svårt dilemma. Smitta från en fågel till en annan förmedlas av blodsugande insekter, via förorenad mat eller vatten eller via sår i huden då fåglarna rör sig på platser där de kommer i nära beröring med varandra eller rör vid samma ytor. Sjukdomen är allmännast då det finns mycket myggor. Påträffas en död fågel med symtom på fågelvirus, kan viruset ”förstöras”, se salmonella ovan. Upphettning till över 40 grader förintar viruset. För bekämpning av avipoxvirus på fågelbräden gäller samma anvisningar som ovan givits för salmonella.

Bumblefoot

Vissa arter, som sjöfåglar (främst svanar) och rovfåglar kan få fotskador om de hålls i en för dem ”onaturlig miljö”, d.v.s. om ex. vis svanar under rehabilitering går på hårda, platta burgolv eller om rovfåglar inte har bra, naturliga sittpinnar. Små sår uppstår på fotsulan som infekteras (Staflykockinfektion), svullnader uppstår och orsakar smärta. Problemet kallas ofta ”Bumblefoot”, och kan behandlas av en veterinär.

Botulism

Under varma och torra sommar säsonger, när vattennivån sjunker och leriga/sumpiga miljöer bildas, blir detta en ideal miljö för bakterien Clostridium botulinum. Den lever i ruttnande växt- och djurdelar, ofta i stillastående vatten. Även sopptippar, där hushållssopor förvaras i sopsäckar och matrester ruttnar, trivs denna bakterie. Tyvärr är soptipperna även en plats dit många djur söker sig, och fr.a. mås/trutfåglar är då i farozonen. Bakterien producerar ett gift, botulinustoxin, som vid förtäring påverkar nervsystemet och orsakar förlamning och sväljningssvårigheter. Symtomen är vanligtvis oförmåga att använda benen, svårt att svälja och att de har en grönaktig diarré som nästan inte luktar något (luktar det illa kan man misstänka Salmonella, se ovan) Botulism kan behandlas av en veterinär, genom en avgiftningsbehandling. Om du inte kan få hjälp av en veterinär omgående kan djuret inledningsvis sondas med IRF och aktivtkol, samma behandling som ges till oljeskadade fåglar (klicka här för att komma till en sida där detta beskrivs)

Papegojsjuka

Papegojsjuka (även Ornithos eller Psittacos) är en sjukdom som orsakas av en bakterie – Chlamydia psittaci. Symtom kan vara andnöd eller rinniga ögon och närborrar. Sjukdomar hos människor förekommer, men är sällsynta och yttrar sig då som en allmäninfektion med lunginflammation och hög feber. Vid misstanke om papegojsjuka så behöver man uppsöka läkare för antibiotikabehandling.

Harar, rådjur, ekorrar och antibiotika

Eftersom rådjur och harar har väldigt känsliga magar ska man aldrig ge antibiotika oralt, (i munnen) Om man behandlar med antibiotika så ska en efterbehandling med probiotika ske. Probiotikan hjälper till att återställa tarmfloran då antibiotika under behandlingen gör så att tarmfloran kommer i olag. Vanlig Proviva blåbärssoppa (finns i de flesta livsmedelsbutiker) fungerar utmärkt som probiotika.

Parasiter

Symtom och behandling av inre parasiter: Många vilda djur bär på ett stort antal inre parasiter. Olika typer av mask förekommer ofta. Ett bra avmaskningsmedel är Axilur som finns att köpa receptfritt på apoteket, (mot spolmask, rundmask, hårmask m.m.) Det finns i tablettform eller mixtur. För att få rätt dos ska djuret vägas. Rådfråga gärna din veterinär.

Gapmask

En annan inre parasit är ”gapmask”. Det är en mask som lever i luftstrupen hos fåglar och som är dödlig om ingen behandling ges. Ett tydligt tecken på gapmask är hes hosta, men man kan även om man tittar ner i strupen se mycket små röda maskar. Gapmasken behandlas med ett medel som heter Ivomec och som är receptbelagt, så djuret måste tas till en veterinär som kan hjälpa dig med behandlingen. Gapmask smittar inte från fågel till fågel utan det är maskarna som fåglarna äter som bär på smittan.

Symtom och behandling av yttre parasiter: Yttre parasiter kan man se i pälsen eller fjädrarna hos ett djur. Man upptäcker de ganska snart när man håller i fågeln eller däggdjuret eftersom lopporna eller lössen gärna ”flyttar” över till dina varma händer. Detta kan behandlas med ett medel som heter Frontline och som går att köpa på apotek receptfritt. Använd Frontline för katt! Om djuret har mycket parasiter kan det vara ett tecken på att djuret är försvagat eller sjukt. Fästingar går bra att ta bort med en pincett eller ”fästingplockare”.

Rävskabb

Rävskabb orsakas av små kvalster, Scaroptes. De borrar sig in under huden och livnär sig på värddjurets kroppsvätskor och hudavfall. De orsakar kraftiga hudinflammationer med stark klåda och tovig, ”krusig” hud, något som brukar synas efter ca 2 veckor. Senare uppkommer kraftig mjällbildning, håravfall och avmagring. Djuren kliar upp sår som blir infekterade, och om de inte får behandling dör de efter ca 2 – 4 månader. I Sverige finns bara lite erfarenheter av behandling av rävar, däremot behandlas varje år hundar som smittats. I utlandet har man däremot i många år behandlat rävar med skabb, i princip på samma sätt som man behandlar hundar. Det finns olika sätt att gå till väga, beroende på hur långt sjukdomen har gått och främst; på vilken möjlighet man har att medicinera räven. Det effektivaste är givetvis om räven kan fångas in och får både antibiotika och injektioner av ivomec, den medicin som oftast ges åt hundar. Nu finns det tyvärr få som har tillstånd att fånga in en vild räv, och medicinen kan bara ges av en veterinär, så detta alternativ kan förmodligen uteslutas i dagsläget. Däremot, om man har en skabbräv som ”besöker”  en regelbundet genom att man t.ex. lägger ut mat till den, så finns möjligheten att lägga medicinen i maten. OBS! Det är viktigt att de har tillgång till friskt vatten, då de gör av med mycket vätska p.g.a. av skabben. Medicin, som t.ex ivomec kan läggas i maten, 3 till 4 ggr med ca 10 dagars mellanrum.

Ett annat alternativ som nyligen upptäckts vara väldigt effektivt är homeopatmedicin! Detta är ju inte heller receptbelagt. För att läsa mer om hur man kan rädda skabbrävar genom denna nya metod, gå in på www.derbyfoxes.org Här kan ni läsa hur man går till väga, och vi är tacksamma för om du bestämt dig för att försöka hjälpa till. Vi har själva ingen erfarenhet av detta och är tacksamma för om ni hör av er till oss och mailar in erat resultat på fox@djurenso.se Fota gärna räven innan och efter behandlingen om möjlighet finns.

Man bör dock ha klart för sig att skabb är en oerhört plågsam sjukdom, så i fall där det gått väldigt långt kan tyvärr avlivning vara det humanaste alternativet. Kontakta då den lokala viltvårdaren för att få hjälp. Men som sagt, om sjukdomen inte tagit över finns goda chanser att räven kan bli frisk genom rehabilitering. Vi hoppas att även Naturvårdsverket inser det en vacker dag.   

En räv som du bara ser passerar och har skabb, vad gör du?

Råkar du bara se en räv som passerar i området där du bor och som du misstänker har skabb, (skabbrävar rör sig ofta ute på dagen, till skillnad från helt friska rävar som i de flesta fall föredrar skymningen) och som du vill hjälpa så kan du göra så här: etablera en "matningsplats" i närheten där du såg räven passera. Rävar strosar omkring i sitt revir och håller sig oftast där. De har oerhört bra luktsinne och kommer att hitta maten. Lägg gärna ut maten vid skymningen, eller i annat fall, göm den i en gammal rotvälta eller liknande och täck med löv. (I annat fall kommer kråkor eller andra fåglar äta upp den.) Har den hittat mat på ett ställe en gång kommer räven att "kolla" av det stället om och om igen. Du kan också inspektera området runt matningsplatsen, efter ett tag "markerar" räven sin plats med sin spillning lite här och var i närheten. (Påminner om katt/hund spillning)men har en markant frän doft. Är maten borta är det ju också ett tecken på att räven hämtar den varje kväll/natt. Mata med allsidig kost eftersom rävar är allätare. Tips är kött, fisk, ost, hundmat, kattmat m.m. Ställ gärna ut vatten också eftersom skabbrävar förlorar mycket vätska. Behandlingen mot skabb beskrivs i stycket ovan.

Coccidios

Coccidios är en parasit som orsakar kraftig skada på tarmslemhinnan, ger diarre och leder till utmärgling och död om den inte behandlas – kontakta veterinär! Drabbar fr.a. unga harar, men i sällsynta fall även kaniner, ekorrar och fåglar.

Svampsjukdommar

Aspergillos

I samband med bl.a. hanteringen av sjöfåglar är det viktigt att sörja för god ventilation i vårdrummet för att undvika Aspergillos, en andningssjukdom som orsakas av mögelsvampen Aspergillus fumigatus, och som framför allt oljeskadade fåglar är mottagliga för. Bl.a. dykänder har väldigt känsliga lungor och luftsäckar. 

Symtom: Smittade djur låter höra en starkt pumpande andhämtning. De är matta, törstiga och aptitlösa. Ibland kan underliga ormande huvudrörelser ses.

Smittspridning: Smittan finns i miljön - djuren smittar alltså inte varandra. Mögelsporer kan finnas i smutsig halm, foder eller i golvströet. Undvik därför att använda hö och halm, använd tidningar, handdukar eller spån. När det gäller ex. svanar i större mängder så kan man bli ”tvungen” att ta till hö och halm för att undvika liggskador. Se då till att det inte blir för blött, och byt ut ofta och rengör noggrant.

Åtgärder: Drabbade djur kan i extrema fall räddas genom en avancerad behandling, men i regel så är det tyvärr avlivning som blir den enda lösningen. Oftast är det redan för sent att göra något när symtomen visar sig. (På viltsjukhus i England behandlas ex.vis alltid oljeskadade sjöfåglar rutinmässigt mot svampsjukdomar som aspergillos.) Åtgärderna är främst förebyggande; Smittkällan undanröjs och förvaringsmöjligheterna av foder, halm och strö säkras. Det går inte heller att helt undgå odör/djurdofter men med en god ventilation så minimeras lukterna. Observera att god ventilation inte är korsdrag!

Utvecklingsstörningar och missväxt

Benskörhet/Missväxt ... (MBD)

Ett problem som kan uppstå när man handuppföder djurungar är att de får i sig fel föda, en obalanserad föda eller för lite av något. Vitaminbrister av alla dess slag kan förekomma, så av den anledningen rekommenderer vi att alltid vara noga med födovalet och att försöka ha en så hög kvalité som möjligt, med variation och tillskott av vitaminer och mineraler. Ett problem som ofta förekommer är något som kallas MBD (Metabolic bone disese) vilket innebär en obalans mellan kalcium och fosfor och brist på vitamin D. Detta leder till att benstommen/ben/vingar blir missväxta och sköra. Hos bl.a. sjöfåglar kan man ibland se vingar som är skruvade. Om t.ex. rovfåglar bara matas med kött får de lätt krökta ben, och bör därför alltid matas med helkroppsdjur som möss eller kycklingar. Om de matas tidvis med kött måste man tillsätta kafomavit/Dogevit. Bland däggdjuren förekommer problemet bl.a. vid uppfödning av ekorrungar som matas med jordnötter eller solrosfrön. Detta leder till en obalans (MBD) och skör benstome, så man bör därför aldrig erbjuda ekorrungar solrosfrön eller jordnötter. När de får mjölkersättning kan man tillsätta krossad Kafomavit/Dogevit och när de använjs så är det bättre att erbjuda hundtorrfoder och pecannöt.  

Tillskott av rätt balanserad kalcium/fosfor, som t.ex. Kafomavit/Dogevit, och solljus (fr.a. sjöfåglar) är oerhört viktigt under alla djurs uppväxt.

Kråkfåglar med vita fjädrar

Ofta påträffas kråkfåglar med vita inslag på fjädrarna i och runt städer. De vita fjädrarna är förmodligen (baserat på den lilla forskning som finns i dessa fall) ett tecken på närings/vitaminbrister och/eller miljögifter. Eftersom de förekommer i stadsmiljö misstänker man att de är uppväxta på ”skräpmat” som inte innehåller tillräckligt med näring, vitaminer, mineraler etc. De vita fjädrarna är sköra och går lätt av. Fåglarna får problem med att flyga, hålla sig varma och vattentäta. Det enda sättat att hjälpa dem är att hålla dem i en voljär under ca 1 år, fram tills de ruggar (byter fjäderdräkt) och att de under den tiden får en bra, komplett och näringsrik föda. Genom att få rätt kost kan de vid ruggningen få en ny bra fjäderdräkt och kan sen släppas. Det är ett tidskrävande arbete, men vad gör man inte för sina vilda vänner ...

Andra utvecklingsstörningar 

I en kull med djurungar kan det vara en eller flera som inte utvecklas i samma takt som de andra. De väger ofta mindre och är små till växten, kan ha ett sjukligt utseende, eller så kan det först verka som om allting är normalt men plötsligt slutar djuret att utvecklas eller utvecklas långsammare. Man kan dela upp utvecklingsstörningarna i 2 grupper: Dels de som visar fysisk och psykisk utvecklings-störning och som ligger efter ca 2 veckor efter det normala, men är annars friska. Dels de som från början är sjukliga med symtom som; väldigt långsam, vätskefyllnad i buk, oregelbunden hjärtrytm, pälsen är tunn och lukten inte är normal m.m. Oddsen för att sådana här djurungar kommer att överleva är liten.

Behandling: Ge en så näringsrik mat som möjligt och tillsätt vitaminer. Se till att djuret hålls varmt och under ständig uppsikt. Kan behöva separeras från resten av kullen/ungarna.

Fågelinfluensan

För information om fågelinfluensan ber vi er kontakta SVA eller jordbruksverket. Hemsideadresserna är www.sva.se och www.sjv.se

Förgiftningar

Symtom, orsaker, och behandlingar: Det är inte ovanligt att djur blir förgiftade. Orsakerna kan vara många. Olika symtom som kan tyda på förgiftning kan vara skakningar, balansstörningar, paralysering, dreglande, blödningar, främmande frän doft från munnen (påminner om vitlök), överkänslighet. Vilken behandling som ska sättas in beror på vad för gift djuret fått i sig. Det är viktigt att försöka komma fram till detta. När det gäller vilda djur är det svårt eftersom man inte vet var eller vad djuret har fått i sig. Försök analysera var djuret hittats och kolla området noga, det kan ibland ge ledtrådar till vad som hänt. Djuren kan bli förgiftade av ex råttgift, bly, bistick, kylarvätska, olika kemikalier som ex används i trädgården, olika gaser, olja, bensin, m.m.

Som första åtgärd kan man sonda i aktivt kol, (klicka här för att läsa mer) finns att köpa på apotek. Kolet suger upp och samlar ihop giftet i magen.

Alla djur där man misstänker förgiftning eller sjukdomar bör tas till en veterinär omgående. Giftinformationscentralen: 08 - 33 12 31 www.giftinformation.se