Vi behöver hjälp

Vätska och energi

På sidan ovan berättar vi om att alla djur först av allt måste få vila och värme i minst 30 min. Under tiden kan du förbereda dig för nästa steg i första hjälpen; vätska och energi. När ett djur skadar sig eller en unge förlorar sin mamma kommer kroppen även förlora vätska och energi, något den behöver för att återhämta sig.

Vätska är livsviktigt för kroppen. Kroppen består till ca 70 % av vätska, varav 2/3 delar finns i cellerna. Kroppen förlorar ständigt vätska och måste därför hela tiden ersätta den genom dryck och mat så att vätskebalansen alltid är konstant. Skadade djur och moderlösa djurungar som inte har fått mat på ett tag, lider oftast av vätskebrist. Och trots att kroppen består av mycket vätska, så räcker det med en vätskebrist på 10 - 15 % för att det ska vara livshotande. Därför bör alla vilda djur som tas om hand inledningsvis få vätskeersättning!

Även energin är viktig för att kroppen ska ha ”ork” att återhämta sig. En snabb och bra energi är fruktsocker eller druvsocker (glukos) som t.ex. Dextropur. Sockret ger kroppen ny energi och gör det möjligt för djuret att t.ex. börja äta och dricka.

OBS! GE ALDRIG ETT DJUR VANLIG MJÖLK! DET ÄR LIVSFARLIGT !

Mängd

Alla djur, både däggdjur och fåglar, behöver i normala fall ca: 50 ml vätska/kg kroppsvikt varje dygn (d.v.s. ca 5% av kroppsvikten.) Om det gäller mindre djur blir det alltstå: 5 ml/100 g varje dygn. Men eftersom djuret förmodligen lider av vätskebrist måste det under de första ca 1 – 3 dagarna få mer vätska än vanligt.

En enkel tumregel är att djuret behöver ca 10% av kroppsvikten per dygn, de första 1 - 3 dagarna.

OBS! Du kan inte ge den allt på en gång, då kan djuret dö. Vätskan måste fördelas på flera mindre doser under dagen. (Max 25ml/kg åt gången vid sondning)  

Börja med att väga djuret på en köksvåg eller annan våg. Om det t.ex. är en fågel som väger ca 300g så behöver den ca 30 ml om dan, de första dagarna.

IRF

IRF - International Rehydration Fluid, är en form av ”sockervatten” som används framgångsrikt av viltrehabiliterare världen över. Receptet är enkelt:

  • 1 liter vatten
  • 1 dryg matsked (18 ml) socker, helst druvsocker* alt. honung
  • 1 dryg tesked (6 ml) salt

Åt smådjur kan man göra en liten sats ...

  • 1 dl vatten
  • 2 kryddmått druvsocker* alt. honung
  • 0,5 kryddmått salt

Kokas upp under omrörning, låt sedan svalna till: ca 37°C för däggdjur, resp. ca 40°C för fåglar. (*Druvsockret ger snabbt energi som kroppen kan behöva i början.)

Fåglar

Ett skadat djur eller en djurunge har ibland inte styrkan eller möjligheten att själv äta och dricka, och behöver därför hjälp. Börja med att ställa in en liten skål med IRF och försiktigt hålla ner näbben mot den så att de får smak på det, alternativt droppa lite på näbben och se om den sväljer (gäller även rovfåglar). OBS! Man får inte hälla in det i näbben, då är risken stor att det kommer i luftstrupen. Börjar fågeln drick själv så är det ett gott tecken. Om mängden vatten/IRF minskar och du ser att den dricker lite då och då, brukar den själv kunna återfå krafterna och vätskebalansen. Ofta kan man dock behöva hjälpa till i början för att vara säker på att den får i sig tillräckligt mycket. Med t.ex. små andungar (även större trädgårdsfåglar) kan man  även försöka med en liten pipett eller liten spruta, droppa några droppar i taget i mungipan eller långt bak i svalget. Se till att det hamnar i matstrupen och inte i luftstrupen. (se bilden) Ge 3 droppar - se att den sväljer. Vänta 15 min. Ge 3 till o.s.v.

OBS! Småfågelungar behöver inte vätske-ersättning, och bör inte sondas. De får vätskan genom maten.

SONDNING

För större fåglar är sondning en bra och effektiv  metod om man har rätt utrustning, lite erfarenhet och är 2 personer. En som håller fågeln och en som sondar. Det bästa är om t.ex. en veterinär kan hjälpa dig. Sondning kan även användas när man t.ex. ska tvångsmata med flytande föda. En sondslang är en mjuk gummislang som sitter på en spruta, och som förs ner i magsäcken. Det gäller att stoppa ner sonden i matstrupen och inte i luftstrupen. I tungans bakkant (närmast svalget) finns en liten öppning. Det är luftstrupen. Du kan se hur den öppnar sig när fågeln andas. Den stora öppningen, svalget, bakom luft-strupen är matstrupen. Det är där slangen ska ner. Oftast är det lättare att få ner slangen om den förs ner längs ena sidan.  

Däggdjur

Däggdjur kan man inte sonda, men vissa däggdjur kan man få att dricka från t.ex. en liten nappflaska eller spruta. Det är då viktigt att det inte hamnar i lungorna. Om det gäller ett däggdjur som vägrar att dricka, så bör man vända sig till en sympatisk veterinär som kan tillföra vätska under huden s.k. subkutant.

Kiss-nöd ...

Vissa däggdjur, fr.a. ungar, kan eller vill inte ta emot vätskan om blåsan är full, d.v.s. är kissnödiga. Om man då ändå tvingar i vätskan kan det leda till urinförgiftning.

Efter matningen måste du även hjälpa den med att kissa och bajsa. Ekorre, igelkott (och bl.a. räv) behöver stimuleras. Fukta en liten trasa eller topz, och stryk den snabbt men varsamt över könsorgan och anus, så sätter man igång processen. Ibland kan dessa djurungar även behöva tömma tarm och blåsa innan eller under matning, innan de kan fortsätta dia. Harpaltar och fladdermöss klarar tarm- och urinblåsetömning själva.