Viltrehabilitering

Djur och naturvårdsarbeten handlar oftast om att rädda hotade arter, eller hotade biotoper som är viktiga för de hotade arterna. Men det gör inte viltrehabilitering. Viltrehabilitering handlar om att rädda enskilda individer. Individer som på ett eller annat sätt behöver hjälp för att kunna fortsätta sina liv. Anledningar till att de behöver hjälp, är huvudsakligen konflikter med vårt mänskliga samhälle.

Genom att rädda enskilda individer kan man inte rädda arter eller populationer. Däremot kan man väcka ett engagemang för djur och natur, och på så sätt även få människor att värna om det. Viltrehabiliteringen fyller även en annan viktig funktion, framförallt i städerna. Många  människor som hittar djur i nöd, vill rädda dem och accepterar inte att djuren avlivas av viltvårdare/polis eller liknande. Om då inte viltrehabiliterare finns, tvingas allmänheten göra det själva, och även om gärningen är välmenande far djuren ofta illa p.g.a. okunskap.

Lär dig viltrehabilitering – Gå vår kurs – klicka på länken!

Vad gör Viltrehabiliterare ?

• Tar hand om skadade eller sjuka vilda djur. Behandlar åkomman om det är möjligt – låter avliva djuret om det inte är det. Behandlingen sker i samarbete med veterinärer och rehabiliteringen i en anläggning som är anpassad för ändamålet där djuren kan få vård utifrån deras behov. Djuren släpps sedan tillbaka till naturen.
• Tar hand om moderlösa vilda djurungar. Handuppföder dessa på ett sätt så att de får ett, för sin art, naturligt beteende. Därefter återanpassas de till naturen.
• Räddar vilda djur från att inte tas omhand, i de situationer där djuret i fråga inte behöver hjälp. Det gäller huvudsakligen djurungar som anses vara moderlösa, men i själva verket inte är det.
• Befriar vilda djur som blivit instängda, har fastnat, befinner sig på en farlig plats och måste flyttas, har ramlat ner i något m.m. Djuren släpps endera omgående/tas in för observation.
• Många viltrehabiliterare ägnar sig även åt förebyggande arbeten, huvudsakligen i form av information till allmänheten.

Vem får ta hand om vilda djur ?

För att få vårda och rehabilitera skadade vilda djur krävs tillstånd från länsstyrelsen och Naturvårdsverket, enligt jaktlagstiftningen. Ansökan sker via länsstyrelsens miljöenhet eller juridiska enheten. Den anläggning som används ska vara besiktigad och godkänd av länsveterinär eller av veterinär med motsvarande kompetens utsedd av kommunens miljönämnd, innan den får tas i bruk.

• Länsstyrelsens tillstånd gäller själva hägnet och anläggningen (Sjukstugan)
• Naturvårdsverkets tillstånd gäller omhändertagandet och frisläppningen av djur

Verksamheten måste även ha en ansvarig veterinär knuten till anläggningen/sjukstugan. Operativa ingrepp får bara utföras av en veterinär. Tillståndet är personligt och det är upp till tillståndsinnehavaren att leva upp till det ansvar som rehabiliteringen innebär.

För att ansöka om tillstånd ska man höra av sig till länsstyrelsen eller naturvårdsverket och be om råd och hjälp hur man går till väga. För mer information, kontakta eller gå in på naturvårdsverkets och länsstyrelsens hemsidor.

OBS! Djur som hålls mindre än 48 timmar kräver inga tillstånd.

Vilka djur får omhändertas ?

I regel så innefattar tillstånden samtliga vilda fåglar, inklusive statens vilt, samt ekorre, igelkott och hare. Tillfälliga tillstånd för omhändertagande av övriga däggdjur kan polisen besluta om. Detta är oftast i samband med att hitta en lösning som att ex. hitta en djurpark som kanske vill ta emot djuret.

Vem äger det skadade djuret ?

När det gäller statens vilt, så är det staten, via Naturvårdsverket. Polismyndigheten på orten skall underrättas vid varje enskilt fall. (Se djurarter nedan) För övriga djur gäller att jakträttsinnehavaren eller markägaren, där djuret infångas, står som ägare. För djur, som infångas på område där ingen jakträtt finns (ex. tomtmark i tätort) står markägaren som djurägare. Djurägaren måste uppsökas för att ge sitt tillstånd till behandling. (Om denne inte kan nås, bör man prioritera att inget onödigt djurplågeri förekommer). Djurägaren bestämmer vad som skall ske med djuret. Om djurägaren inte önskar få djuret behandlat, får behandling inte ske. Djurägaren bör informeras före utsläpp. För statens vilt gäller att polisen hålls informerad.

Vilka arter tillhör statensvilt ?

Vissa vilda djur som omhändertas, påträffas döda eller dödas, tillfaller staten. De kallas för statens vilt och listas i jaktförordningen (33 §). Du måste alltid anmäla till polisen om du hittat eller tagit hand om statens vilt.

Dessa arter tillhör statens vilt: björn, varg, järv, lo, myskoxe, fjällräv, utter, valar, fiskgjuse, bivråk, tornuggla, hökuggla, berguv, fjälluggla, lappuggla, slaguggla, rördrom, lunnefågel, salskrake, svarthalsad dopping, skärfläcka, gråspett, vitryggig hackspett, mellanspett, kungsfiskare, blåkråka, härfågel, sommargylling, fjällgås, skräntärna, svarttärna, stork, örnar, glador, falkar och kärrhökar.

Journalföring

Viltrehabiliterare måste även föra journal över varje patient, med uppgifter om:

• Art
• Datum för omhändertagande samt inlämnarens personuppgifter
• Egen identitetsmärkning samt identitetsnummer i förekommande fall från Ringmärkningscentralen eller utländsk motsvarighet
• Vidtagna åtgärder
• Datum för frisläppande

I vårt Appendix - klicka på länken - finns en enkel journal som du kan använda. (pdf)

En "viltrehabilitering" ...

En "rehabiliteringsanläggning" kan vara allt ifrån en inredd bod och några burar, till en stor omfattande anläggning med stora voljärer (flygträningsburar) som är anpassade för olika ändamål, ex. sjöfågelvoljär med pool, rovfågelshägn med häckningsholkar o.s.v. Utomlands finns stora Viltsjukhus med röntgen e t c.

Sjukstuga/Vårdrum

Vad gäller "inomhusanläggningen" så kan även den se ut på många olika sätt. Ett vanligt exempel är en vanlig bod, en del av ett uthus eller garage, som inretts som sjukstuga/Vårdrum.

Anläggningen bör vara anpassad efter det du tänkt inrikta dig på. En del rehabiliterare fokuserar på vissa arter, vissa vill bara föda upp djurungar, andra jobba mer med sjukvård. Men för de som vill ägna sig åt "allmän" viltrehabilitering, finns vissa riktlinjer vad gäller inomhusanläggningen:

• Utrymmet måste vara isolerat om du tänker använda det året runt.
• God ventilation är viktigt. (OBS! Dock ej dragigt!) Om fönster öppnas på sommaren bör man använd myggnät, det bibehåller en bättre hygien och du slipper fluglarver i maten.
• Ett stadigt och rymligt undersökningbord, som är lätt att rengöra.
• En bra belysning, och ev. en extra bra lampa som du kan reglera ovanför undersökningsbordet. (Det finns de med förstoringsglas i, som är bra.)
• Hyllor och skåp där du kan förvara redskap som, ex. pincett, sprutor, sondslang o.s.v. Även där du kan förvara journaler, lite bra böcker eller annan användbar litteratur.
• Det är viktigt att sakerna är lätta att hitta, eftersom de kan behövas snabbt i nödsituationer.
• Hyllor eller bänkar där burar kan placeras. Ovanför burarna är det bra om det finns krokar så att man lätt kan hänga upp värmelampor vid behov. Ev. ett skynke som kan hängas upp mellan djurburarna och undersökningbordet så att djuren blir mindre stressade när du undersöker andra patienter. Det går även att hänga för resp. bur med ex. en handduk.
• Ett litet kylskåp (gärna med frysfack) som kan användas för mat och mediciner.
• Det kan även behövas en extra frys för ex. möss, kycklingar, fisk eller annan mat till rovfåglar eller fiskätande sjöfåglar, men den behöver givetvis inte stå i boden.
• Vad gäller matpreparering, så kan det endera göras i ett vanligt kök, alt. i "boden". Man bör då ha ytterligare ett bord för detta ändamål. Använd inte samma bord som undersökningsbordet, även om du håller det rent. Ibland kan en patient dyka upp mitt i matpreparationen, och kan behöva akut hjälp. Ha därför alltid undersökningbordet redo.
• Nära tillgång till friskt kranvatten.
• Rengöringsredskap.

Eftersom vilda djur inte är vana vid konstbelysning, är det bra om de kan få uppleva det naturliga ljuset de tider du inte behöver jobba med djuren. Det finns mycket som tyder på att vilda djur uttrycker en slags trygghet om de kan följa den naturliga dygnsrytmen genom just det naturliga ljuset. 

OBS! Tänk på att alla höga, hårda, slamrande eller metalliska ljud är väldigt stressande för vilda djur. Försök därför undvika ljud som ex. gräsklippare och telefoner som ringer i ett. Handskas också varsamt med sånt som låter eller slamrar mycket, som kastrullock, metallbestik som slamrar i metallskålar, skåpdörrar som smäller igen o.s.v.

Burar och Mat

Under rehabiliteringen av skadade eller sjuka djur används i regel 3 olika burstorlekar:

• STEG 1: En mindre för intensivvård
• STEG 2: En medelstor för rörelse/aktivitet
• STEG 3: En stor för återanpassning/flygträning etc

Läs mer om burstorlekar i vårt Appendix – klicka på länken! (pdf)

Ett skadat eller sjukt djur bör under STEG 1: Intensivvården hållas i en sluten bur, ex. hund- eller katt-transportbur. Alla sidor ska vara täckta, utom fronten/burdörren. Men även den bör täckas med ex. en handduk om djuret känner sig stressad. (Alt. kanin/marsvinsbur som täcks med handdukar.)  Vuxna djur är i regel mer stressade än djurungar av att se  människor. Se till att utrymmet inte blir för varmt eller att det blir dålig lukt/luft. Svanar: Genom att lätt sätta ihop 4 lastpallar, (alternativt 2 i L-form mot ett hörn),  får man en "box" som passar bra under intensivvården.

Inredning

Tidningspapper i botten. Något mjukt att ligga på, ex. en handduk, T-shirt, filt. Om en fågel inte kan använda benen kan du även rulla ihop en handduk och lägga som en hästsko som fågeln kan vila bröstet mot. Om en fågel kan sitta, erbjud en pinne

OBS! Använd inte hö eller halm

Sjöfåglar behöver inte ha något att bada i under intensivvården, men bör alltid ha tillgång till färskt dricksvatten.

Temperatur

Under intensivvården kan värmekällan vara en flaska med varmt vatten inlindad i en handduk eller en värmedyna som placeras under ena hälften av buren. Detta för att djuret ska kunna flytta sig från värmen vid behov.  En lämplig temperatur för skadade eller sjuka djur är 27 – 29ºC. För större djur rekommenderas värmelampa.

Under STEG 2: Aktivitet, ska djuren börja röra sig mer, bada, sköta sin hygien, träna upp flygning etc. De behöver då en lite större bur som tillåter mer aktivitet, och som rymmer grenar, liten badbalja o.s.v.

När de i sista stadiet; STEG 3: Återanpassning, ska bli ”oberoende” och "vilda" krävs en stor utomhusbur. Vad gäller utomhusburar finns några riktlinjer:

• För att djuren inte ska bli stressade bör utomhusburar vara placerade på en lugn och avskild plats, skymd från insyn av människor.
• Burarna ska vara lätta att rengöra, eftersom det är viktigt att hålla god hygien, utan att störa djuren för mycket.
• Andra djur ska inte kunna ta sig in i buren, som ex. rovdjur som ser patienten som mat (eller vill åt patientens mat), eller som stressar djuren.
• Det ska finnas möjlighet för djuren att "dra sig undan", d.v.s. någon form av " kryp in", holk, buskage. Detta gäller även för att ta skydd från div. väderförhållanden, som regn, snö eller stekande solsken. 
• Det ska finnas möjlighet för djuret att, utifrån sin art, bete sig "naturligt" d.v.s. kunna sitta på en pinne, putsa sig, hoppa, klättra, bada o.s.v.

Vatten/Mat

Alla djur som kan äta själv bör alltid ha tillgång till färskt vatten och den mat som avser arten. (Läs mer om foder i Vem äter vad? – Klicka på länken!)